 |
|
NÄRVAROPRESENT: Jag hade gått förbi där många gånger och
bara sett gräs.
En dag stoppade jag mig själv mitt i ett jättesteg: ”hallå, jag
har ju inte bråttom”.
Då stod den där, grinden, så inbjudande på glänt…
|
Någon gång i månadsskiftet juli-augusti knatade jag omkring några
dagar på Kökar i Ålands skärgård och hade tänkevecka mitt emellan semester och
jobbsäsong. Jag gick långa promenader, läste böcker jag inte hunnit läsa,
spånade idéer och plockade vildhallon i dikena.
Då blev jag till min egen oerhörda förvåning också gravid
med den här bloggen. Jag som brukar gå igång på ord som ”digital detox” och
”tystnad” snarare än på ”uppkopplad” och ”sociala medier”! Men där bland Kökars
solstekta bergknallar hände något. Jag läste ömsom böcker om djupmeditation och
ömsom Jacqueline Kothbauers ”Mediababe – framgång med hjälp av media” – och
blev smått schitzofren: skitskraj och sugen samtidigt. Sötsugen nästan, på digitalt
godis.
Och nu tänker jag så här:
Det är ju precis i den paradoxen livet pågår – mellan
meditation och uppkoppling. Det är den balansen som är den stora utmaningen,
åtminstone för mig. Jag behöver båda. Men ju mer stimulans och vardagsintensitet,
desto viktigare att också lägga något i den andra vågskålen. För bruset och mångfalden
i all sin rolighet och bråkighet, de kommer liksom av sig själva. Men att odla
sitt inre lugn, sin integritet och sin magkänsla, det kräver ständigt nya
medvetna val. För mig är övning i mindfulness ett bra sätt. Och en hållbar
livsstil. Att öva det man vill och tycker är viktigt, igen och igen, och se på
sig själv med snälla ögon på vägen. Lev väl!
