Bära ut soporna och andra transportsträckor

NÄRVAROPRESENT: Även det skruttiga och avdankade har sin skönhet…eller bara skuggan.

 ”Det finns inga transportsträckor”, brukar jag säga på mina mindfulnesskurser. Allt är liv: att vika upp papperet kring chokladkakan. Att vänta på sin tur. Att gå på toa. Att duka fram tallrikar och bestick. Allt är värt full uppmärksamhet: öppna sinnen, fokus, medvetet görande.

Som Echkart Tolle skriver i boken En ny jord. Ditt inre syfte: ”Det primära syftet med att vända blad är att vända blad, det sekundära syftet är att finna ett telefonnummer. Det främsta syftet med att gå till andra sidan rummet är att gå till andra sidan rummet, och det sekundära syftet är att ta upp en bok när du kommer dit, och i samma stund som du tar upp boken blir just det ditt främsta syfte.”

När själva görande i sig blir fokus för din uppmärksamhet, menar Tolle, blir det du gör den kanal där ditt medvetande kommer in i världen. Du får en annan tidsupplevelse, det blir kvalitet i de enklaste handlingar, och också yttre ”triviala” syften fylls av inre liv. Av dig.

Men… det finns förstås gränser. Eller? Nu bara GÖR jag det där jag inte ”hunnit”.

Jag pausar i skrivandet och går ut med soporna.

Och: nu vet jag hur det är att bära ut soporna i full närvaro. Den här fredagen, den här gången.

Jag gör medvetet varje moment lite långsammare för att autopiloten inte ska ta över. Jag knyter ihop kompostpåsen med nyfikna ögon och öppen näsa. Lukt av apelsinskal (och en del annat), ljud av plastprassel, lädersulor mot bara fötter, trång munkjacka. Och väl utomhus: fuktig asfalt, höstskärpa i luften, rönnbärsfröjd och bländande ljusblå himmel.

Min upplevelse de här tre minuterna har väldigt litet att göra med min inre bild av hur tråkigt det är att gå ut med soporna. Dags att reclaima den här transportsträckan. Erövra livet i sopbärandet. 

Utmaningen för mig är att inte alltid ta för givet vad som är ”roligt” och vad som är ”tråkigt”. När tråklarmet ringer i hjärnan är det dags att stanna upp. Inte ”njuta” eller ”tänka positivt”, inte alls. Men landa i det jag gör. Vara där, med öppna sinnen och full uppmärksamhet. Pulserande vardag.