Dumpstrad lyx och raw närvaro

NÄRVAROPRESENT: Så vackra de är! Varje frukt unik.

De här dagarna har jag fyllda fruktfat: mustigt röda granatäpplen och stora perfekt mognade avocadon. Dumpstrad lyx, skördad ur en container vid en mataffär.

Jag skulle aldrig våga (ett av skälen står jag möjligen för: ÄR det inte lite ofräscht och läskigt? Det andra skälet står jag inte alls för: vad-skulle-folk-tänka?). Men jag har en coolare polare som tar ut svängarna mer i sina livsstilsval. Och när hon ger mig den härliga fruktpåsen känner jag mig inte särskilt kriminell. Det är väl alldeles förträffligt att det som redan kasserats kan bli till användning och glädje för någon, vem det nu vara månde.

Det tycker de inte i butiken. Häromkvällen hittade min dumpstrande vän en skylt i en av containrarna: ”2 cameras are watching you, stop feeding your childeran stolen food. Get a job or go to jail. If I see you in the cameras I will call the police”.

Jag kommer att tänka på kvinnan på återvinningsstationen som systematiskt slog sönder en hel vacker 50-talsservis. När hon såg att hon var iakttagen sa hon: ”Om inte jag ska ha den ska ingen annan heller ha den”. Och så kan man förstås välja att resonera. Kring sig själv och sin plats i tillvaron.

De mer eller mindre olovligt erövrade frukterna väcker tankar när jag ger mig ut på köksäventyr. Och: blir det gott att kombinera de saftiga blåröda granatäpplekärnorna med krämig avocado, tro? Det blir det, om man lägger till purjolök, valnötter och lite annat smått och gott. Det finns så mycket närvaro i att göra rawfood. Ingredienserna kommer så nära, de får historia och levnadsöden, färger och kontraster blir så starka och sinnliga. Varje frukt: ett levande ting som vuxit i regn och sol, en gåva från jorden värd respekt och tacksamhet.

Hur kräsna är vi kunder egentligen, om så här fina grejer överhuvudtaget hamnar i containern? Varje dag! En ovanligt lyxig lunchsallad med mycket liv. Food for thought.