Dagsform tillåten

NÄRVAROPRESENT: Kameran fick inte springa, men detta Knit N Tag-prydda träd från designhuvudstaden 

säger allt. Så rikt det blir om allt får finnas. Ömmande fötter och medvind, ösregn och endorfinrus. 

Och att vara en del av ett större helt, men utan att tappa bort sig själv.

Helsinki Midnight Run i lördags: 9000 personer i turkosa tröjor och mer eller mindre galna regnskydd ger sig ut i råkall blåsig väta.10 kilometer stadskvarter, parker, hamnområden. I skenet av fyrverkerier och marchaller, till violinstråkar och partydunk.

Jag är lite nybörjarlöpare och har aldrig sprungit så här långt förr. Tänk om jag dras med och går ut för hårt och inte fixar det? Men egentligen: Går det att misslyckas? Ur ett mindfulnessperspektiv: nej.  Kroppen kan hitta glädje i det här loppet – eller i vilket träningspass som helst – hur det än ”går”. Så länge inte hjärnan börjar gnälla och skälla och jämföra med vad jag ”borde” klara.

Som Kim Jansson på Träningsverket formulerade det när vi pratade om mindfulness och träning en gång: ”Det finns ingen matematisk linje för prestation som passar alla dagar. En svag dag är ditt vanliga träningsprogram för ansträngande, en slags våld. Men en stark dag kan samma program begränsa dig så du inte tar ut svängarna. Ingen av gångerna svarar du på vad kroppen vill och klarar av här och nu.”

De orden tar jag med ut i Helsingforsnatten. Här ska övas lyhördhet för min egen dagsform, trots att 9000 andra människor springer åt samma håll. Och… woooow. Vilken känsla! Att dra på i medvind, att ömsint hantera problem i knän och stortåled genom att leka med löpstegen, och att öka igen när det släpper. Glad hunger och lyhörd varlighet ger kraft i benen och glädje i magen.

Och: När jag kan låta mig bäras av gruppens energi, och bidra till den, men samtidigt behålla min egen markkontakt och göra de val jag behöver göra, då blir allt så lätt. En skön bild av livet. Mer sånt.