Mera vardagsvila

NÄRVAROPRESENT: Att se vilovalet. Jag HAR en tid att passa, men också 10 minuter över. Tid att cykla den vackraste vägen. Tid att provsitta en parkbänk i solen.  

Igår kväll fick jag inte till det alls. Jag kunde ha skrikit av trötthet och frustration när jag stod mitt i en bautadisk klockan nio på kvällen, hjälpte 12-åringen med läxan och försökte få 10-åringen i säng. Ska alla vardagskvällar gå åt till att skjutsa barn till olika aktiviteter? Borde jag jobba lite till? NÄR SKA JAG FÅ VILA? Ingen närvaro där inte...

Jo, kanske lite närvaro ändå. Jag såg med snälla ögon på min egen trötthet och lilla fula rösten som väste ”borde veta bättre”. Och jag skickade mig själv i säng redan klockan tio. ”Jag ska bara” är en skälm. Och sömn är oslagbar medicin när resten fallerar. Så idag är jag utvilad och ser världen med nya ögon.  

Och nu tänker jag så här: vardagslogistiken kommer jag inte undan. Mina höstskymningar bär sällan med sig några oceaner av återhämtningstid, för kvällarna ska räcka till så mycket. Det är alltså ingen idé att gå omkring och tro att vilan automatiskt ska ligga där och vänta på en silverbricka i slutet av dagen (och bli besviken när den inte gör det).

Återstår att hitta vilorna i vardagen medan den pågår istället. Ha ögonen öppna för soliga parkbänkar och vackra gångstigar. Bebo min kropp och min andning när jag står i kassakön eller väntar vid rödljusen. Slänga mig på soffan fem minuter innan jag tar itu med matlagningen. Och bara fatta när det är läge för spontanfika, i gott sällskap med mig själv eller en vän. Småvilor av olika slag flyger faktiskt omkring i luften… men det är upp till mig att se dem och fånga dem. Jag ska öva på det :-)